Nu har vi lämnat 2023 bakom oss. För många har det varit ett tufft år rent ekonomiskt. Marginalerna minskar när inflationen går bananas och räntorna stiger. För 2024 säger de som vet att lågkonjunkturen sätter sig ännu kraftigare och att arbetslösheten kommer att öka.
Så varför skriver jag om den ekonomiska situationen i Sverige? Vad har det med utmattningssyndrom att göra? Rätt mycket har det visat sig. När utmattningssyndrom etablerades som en diagnos var det i efterdyningarna av 90-talskrisen. Vågen av sjukskrivningar som kom då hängde starkt samman med omorganisationerna och neddragningarna som gjordes för att hantera krisen. Men med några års fördröjning. Så länge krisen är igång gör vi människor det vi behöver för att överleva. Men efter ett tag orkar inte kroppen längre.
Mellan juni 2020 och juni 2023 ökade enligt Försäkringskassan antalet personer som är sjukfrånvarande med stressrelaterad diagnos från 29 500 till 42 000 – en ökning med 42 procent. Är det efterdyningarna av Covid vi ser? Eller att den temporära lättnaden i vardagspusslet som pandemin innebar för många tog slut?
Utmattningssyndrom är helt klart inget individuellt problem. Det skapas av samhället, ekonomin, kulturen vi lever i. Det skapas i relationer, i system som inte bär människor, i uppväxter. Men det är individen som drabbas. Och oavsett hur individen hamnat i väggen är det främst den enskilda som kan ta stegen som behövs för att skapa ett hållbart liv framöver. Ska vi vänta på samhället kommer vi behöva vänta länge.
Comments